Kajsa frågar:

Du är väl inte 12 än?

Du fyller väl i november?

Nej, jag är inte 12 år än men jag är 12 vårar och ja jag fyller år i november.

Tog några vattenbilder (nu när man lärt sig hur man ska göra)  

Kate går vägen hem genom staden. Hon bor i en lägenhet med sin mamma. Sen hon var 6 år har hennes pappa varit död. Han dog i lunginflammation. Nu, 10 år efter, har hennes älskade pojkvän dött i vad många vill kalla det självmord. Men Kate vet att det inte är så, Alex skulle aldrig lämna henne ensam med en alkolist till mamma som man aldrig får kontakt med och vänner som ändå kommer lämna henne. Kate sparkar till en sten, det måste väl ändå finnas en förklaring? Kate stiger in genom porten till lägenheten. Hon går upp till deras våning och låser upp.

- Hej Katherine! kvittrar mamma till från köket. Hon måste ha nyckrat till för annars skulle hon bara luggit i soffan.

- Hej mamma. säger jag förvånat. Hon lagar våfflor, god mat alltså. Annars brukar vi beställa hem pizza.

- Jag går in på mitt rum och gör läxorna. säger jag snabbt.

- Du har fått brev. säger hon och nickar mot köksbordet där det ligger ett kuvert som berättar med snirklig handstil att brevet är till ''Katherine Lemington'' 

Jag kommer i vanliga fall från London men vi flyttade hit till Stockholm när jag var 3 år, det är därför jag har så ovanligt efternamn.

Jag gick in på mitt rum och sprättade upp det. På brevet stog det:

''HJÄLP MIG!'' Jag förstod direkt vem brevet var ifrån. Det var Alex!Men han var ju död, eller? Jag skrev snabbt ner på pappret ''Var är du?'' snabbt kom det upp ett ''I skolan''. Jag sprang snabbt tillbaka till skolan. Men var var han?

Fortsättning följer...